Älgjakt i vargaland!
Hej vänner!
För alla som är uppväxta på landet, eller har lite bonnablod i sig, så känner man till att andra måndagen i oktober är en helig dag för jägarna - då börja älgjakten, åtminstone för södra och mellersta delen av Sverige.
Så har det varit också för mig sedan drygt 20 år tillbaka. Att få förbereda sig inför älgjakten är också en del av själva jakten. Skjuta in bössan, skytteträna och inte minst att smyga runt i marken månaderna innan för att inventera djurlivet är viktiga ingredienser. Nu är vår gamla gård inte så stor, men den verkar uppskattas av älgarna, som har flera liggplatser de gärna återkommer till. Svårigheten är bara att kunna se dem, det är trånga pass, tät skog, samtidigt som marken på flera ställen är ganska smal och därmed är det lätt att man stöter bort älg till annan mark.
Ett problem som blivit mycket påtagligt under 2000-talet är den goda tillgången på varg. Inom en radie på några få mil så finns sex vargrevir varav fyra av dessa är familjegrupper. Jag gillar vargar, tycker att det skulle vara fantastiskt att få se dem "live", men när man vet hur viktig älgföda är för vargens överlevnad så innebär denna ganska täta anhopning av vargar också en stark påverkan på älgtillgången.
Förhoppningarna inför årets älgjakt, var som vanligt stora, men realistiskt så var chanserna små att vi skulle kunna fälla en älg i år. Faktum är att under det senaste deceniet har vi inte lyckats fälla en enda älg på våra marker, vilket säger en del om tillgången. Men visst, det är betydlgit svårare att nu också få se dem pga trånga pass och det är också en del av sanningen.
Förutsättningarna var trots allt hyffsat goda. Det hade regnat rejält på kvällen innan och under natten, det var mycket blött ute, vilket dämpar ljudet, och det var både disigt och molnigt. Det skulle med andra ord fungera bra att kunna smyga ut tyst till passet, och det var dessutom het vindstilla. Redan innan vi gick ut så fick vi se en ko med kalv, tyvärr så var det också allt vi fick se. Det är som om de vet att hålla sig under dessa dagar.
Men även om jag inte fick besök av några älgar under dessa tre jaktdagar, så är skogen ändå full av möten med andra djur och inte minst fåglar. Dagligen besöktes jag av några av mina favoritfåglar - Kungsfågeln. En underbar liten (Sveriges minsta) fågel, beigebrun med en gul fläck på hjässan med inslag av lite rött som ger i från sig mycket ljusa läten, under tiden som de kryssar fram mellan tallar och granar. De kommer alltid i små flockar om 8-15 st och låtar så glatt, som om de var glada att vi åter kunde träffas. Dessa fåglar, som endast väger 9-12 gram, skapar en härlig inramning till mina jaktdagar.
Dessutom fick jag träffa talgoxar, blåmesar, talltita, korpar, spillkråkor, större hackspettar och en ny bekantskap - snösparv. En vacker fågel som med sin till stora delar vita dräkt, tydligt skilde sig från mängden, men som också syntes väl mot bakgrunden när den kom inom reltivt nära håll.
Vid flera tillfällen hade jag också besök av ekorrar som tydligt visade sitt ogillande att jag inkräktade på deras område. Ett tydligt tjattrade som givetvis också avslöjade att det var något som störde dem.
Om måndagen var molnig med flera plussgrader, så var tisdag och onsdag dagar som var riktigt kalla på morgonen, med ordentlig markfrost, men som sedan övergick till underbara soldagar. Det är en härlig känsla att få sitta i skogen och se solen sakta höja sig över trädtopparna, och till slutnår solstrålarna fram till där man sitter. Omgående känner man att strålarna värmer upp den då, ganska utkylda kroppen. Att sedan sakta skruva av locket på sin termos och hälla upp varmt kaffe är för mig livskvalitet.
Så även om älgjakten inte gick så som vi önskat det, så var dessa dagar innehållsrika i alla fall, och det var även dagar av rekreation och vila.
Här följer några bilder jag tog vid årets älgjakt.
Lev väl!
/ Sven-Ove
En fin hackspett (modell större) satt och trummade på elstolpen utanför huset
Första jaktdagen bjöd på "rätt" väder, dvs disigt med tunga moln.
Andra jaktdagen däremot flödade av sol, men med rejält kall morgon
allt medan aspdungen brann av vackra färger.
En avslappnad herr Gunnarsson som befinner sig på ett av våra pass. Avkoppling i kubik.
För alla som är uppväxta på landet, eller har lite bonnablod i sig, så känner man till att andra måndagen i oktober är en helig dag för jägarna - då börja älgjakten, åtminstone för södra och mellersta delen av Sverige.
Så har det varit också för mig sedan drygt 20 år tillbaka. Att få förbereda sig inför älgjakten är också en del av själva jakten. Skjuta in bössan, skytteträna och inte minst att smyga runt i marken månaderna innan för att inventera djurlivet är viktiga ingredienser. Nu är vår gamla gård inte så stor, men den verkar uppskattas av älgarna, som har flera liggplatser de gärna återkommer till. Svårigheten är bara att kunna se dem, det är trånga pass, tät skog, samtidigt som marken på flera ställen är ganska smal och därmed är det lätt att man stöter bort älg till annan mark.
Ett problem som blivit mycket påtagligt under 2000-talet är den goda tillgången på varg. Inom en radie på några få mil så finns sex vargrevir varav fyra av dessa är familjegrupper. Jag gillar vargar, tycker att det skulle vara fantastiskt att få se dem "live", men när man vet hur viktig älgföda är för vargens överlevnad så innebär denna ganska täta anhopning av vargar också en stark påverkan på älgtillgången.
Förhoppningarna inför årets älgjakt, var som vanligt stora, men realistiskt så var chanserna små att vi skulle kunna fälla en älg i år. Faktum är att under det senaste deceniet har vi inte lyckats fälla en enda älg på våra marker, vilket säger en del om tillgången. Men visst, det är betydlgit svårare att nu också få se dem pga trånga pass och det är också en del av sanningen.
Förutsättningarna var trots allt hyffsat goda. Det hade regnat rejält på kvällen innan och under natten, det var mycket blött ute, vilket dämpar ljudet, och det var både disigt och molnigt. Det skulle med andra ord fungera bra att kunna smyga ut tyst till passet, och det var dessutom het vindstilla. Redan innan vi gick ut så fick vi se en ko med kalv, tyvärr så var det också allt vi fick se. Det är som om de vet att hålla sig under dessa dagar.
Men även om jag inte fick besök av några älgar under dessa tre jaktdagar, så är skogen ändå full av möten med andra djur och inte minst fåglar. Dagligen besöktes jag av några av mina favoritfåglar - Kungsfågeln. En underbar liten (Sveriges minsta) fågel, beigebrun med en gul fläck på hjässan med inslag av lite rött som ger i från sig mycket ljusa läten, under tiden som de kryssar fram mellan tallar och granar. De kommer alltid i små flockar om 8-15 st och låtar så glatt, som om de var glada att vi åter kunde träffas. Dessa fåglar, som endast väger 9-12 gram, skapar en härlig inramning till mina jaktdagar.
Dessutom fick jag träffa talgoxar, blåmesar, talltita, korpar, spillkråkor, större hackspettar och en ny bekantskap - snösparv. En vacker fågel som med sin till stora delar vita dräkt, tydligt skilde sig från mängden, men som också syntes väl mot bakgrunden när den kom inom reltivt nära håll.
Vid flera tillfällen hade jag också besök av ekorrar som tydligt visade sitt ogillande att jag inkräktade på deras område. Ett tydligt tjattrade som givetvis också avslöjade att det var något som störde dem.
Om måndagen var molnig med flera plussgrader, så var tisdag och onsdag dagar som var riktigt kalla på morgonen, med ordentlig markfrost, men som sedan övergick till underbara soldagar. Det är en härlig känsla att få sitta i skogen och se solen sakta höja sig över trädtopparna, och till slutnår solstrålarna fram till där man sitter. Omgående känner man att strålarna värmer upp den då, ganska utkylda kroppen. Att sedan sakta skruva av locket på sin termos och hälla upp varmt kaffe är för mig livskvalitet.
Så även om älgjakten inte gick så som vi önskat det, så var dessa dagar innehållsrika i alla fall, och det var även dagar av rekreation och vila.
Här följer några bilder jag tog vid årets älgjakt.
Lev väl!
/ Sven-Ove
En fin hackspett (modell större) satt och trummade på elstolpen utanför huset
Första jaktdagen bjöd på "rätt" väder, dvs disigt med tunga moln.
Andra jaktdagen däremot flödade av sol, men med rejält kall morgon
allt medan aspdungen brann av vackra färger.
En avslappnad herr Gunnarsson som befinner sig på ett av våra pass. Avkoppling i kubik.
Kommentarer
Trackback
