berggrenstorp

 

Den andas förhoppning, förväntan, livskraft, glädje, förnyelse, skapelse, tacksamhet och framtidstro. Allt dött får liv, Gud har skapat en fantastisk planet. Och den har vi fått att förvalta, nyttja och vårda.

 

Därför känns det alltid extra skönt att komma upp till vårt paradis i Bergslagen under våren. Allt är intensivare på något sätt, mer påtaglit och livfullt. Fåglarna är fler och låter mycket mer, växterna exploderar av kraft efter att under vintern fått ligga i dvala. Och djuren blir mer nyfikna.

 

Under tre dagar var vi uppe för diverse uppgifter, men oavsett om det är mycket eller lite att göra (alltid mycket), så är arbetet samtidigt en rekreation, till både ande, kropp och själ. Denna helg åkte vi - Ola, jag, Rut och Patrick (måg till Ola) - tidig fredag morgon den 2 maj, i fullastad bil med påkopplad släpkärra till Bäckegruvan och vi hade förberett oss för tre intensiva dagar. På vägen upp stannade vi till i Hallsberg där vi hämtade 1500 granplantor som skulle ner i jorden, efter en mindre avverkning som vi hade gjort förra året. I Örebro kompletterade vi med lite produkter till roddbåten, och efter 4,5 h hade vi kommit upp till gården.

 

Vi hade ganska bra väder som följde oss hela vägen, solen sken även när vi kom fram och därför blev förvåningen stor när vi upptäckte att det låg snö på gräsmattan. Tydligen hade det snöat några dagar innan och kommit över en decimeter nysnö. Men denna snö töade snabbt bort.

 

Efter att vi hade gjort oss hemmastadda i stugan med bl a elda i vedspisen, påbörjade vi sedan helgens uppgifter. Något irriterade upptäckte vi att samtliga granplantor fortfarande var nedfrysta. Tydligen hade företaget glömt att ta fram granplantorna i tid för upptining innan vi skulle hämta dem. Lite panik uppstod, men det fanns inget att göra än att ta in samtliga förpackningar i ett av våra rum och sätta på fläkt med varm luft. Och därefter kasta om i programmet så att vi kunde genomföra de uppgifter som vi bestämt oss för.

 

Under helgen grävde vi dike, röjde runt vår damm och avslutade med plantering. Där emellan han vi också med att klippa gräset, eller rättare sagt Ola fick göra det, och även fylla släpkärran med gammal skrot som vi tog med oss hela vägen hem.

 

Just planteringen är något speciellt. Har man en gång varit med och plantera skog så är det svårt att låta bli att följa den planterade skogens utveckling, man blir liksom en del av den skogens identitet. Att sedan också får vara del av skogens utveckling är en ren förmån. Under dagarna ute besöktes vi av räv, ormvråk, spillkråkor, huggorm och stort antal småfåglar, dessutom kanadagäss och tranor. Man är aldrig ensam i Bäckegruvan.

 

Nu ser jag fram emot att åka upp nästa gång, då allt är utslaget och dagarna är som längst - svensk midsommar!

 

Här följer några bilder som jag tog under helgen.