Att vänta in våren
Ibland när det är mörkt och kallt, och våren känns långt borta, är det bra att kunna drömma sig bort, framför allt på det som man blir glad utav. Då händer det att jag tar fram bilder från gården Berggrenstorp - vårt smultronställe i norra berslagen.
Tyvärr har vi inte många bilder från vår barndom, som är digitalt nedladdade, men de jag har går tillbaka till 90-talet. Det är intressant att se hur vi kunnat utveckla gården det senaste deceniet, både när det gäller själva huset, men också fastigheten i sig.
Det är också en härlig känsla när man får möjlighet att följa en skogs utveckling, allt från tiden när man börjar planera en avverkning fram till dess att man gör en sista gallring. Ny skog ska planteras och anläggas och ungskogar röjas. Det är mycket jobb men fantastiskt härligt att se hur den utvecklas och trivs. Man försöker anpassa skötsel och återbeskogning till det som marken är bäst anpassade för. I vår skog har vi en tydliga avgränsningar. Norra tredjedelen domineras av tallskog. En ganska stenig åsrygg löper i nord-sydlig rikttning och där trivs tallen bäst. Efter avverkningar finns en naturligt självsådd ungskog i åldern 20-40 år, tillsammans med en ca 60-70 årigt tallskogsområde med inslag av gran. I detta område har vi fem gruvhål, varav den största har ett djup på hela 85 meter. Söder om detta tallområde finns ett låglänt, fuktigt område som exploderar av olika lövträd, gran, tall och buskar, främst hallon. Här har vi påbörjat ett röjningsarbete som vi räknar med är klar under året. En fantastisk tillväxt, men dessvärre så uppskattas den också av både rådjur och älg. Och så fortsätter det, flera tydliga ormåden som dominseras av olika trädslag men också en underbart vacker slåtteräng och beteshage som vätter mot söder. Nedan ser ni ytterligare bild från denna äng.
Minnen från olika händelser och år blir plötsligt mycket tydliga när man tar fram de gamla bilderna och vad vore våra liv utan möjlighet att minnas tillbaka.
Strax efter att vår far dog, var både jag och Ola med våra familjer uppe på gården och frågorna var många hur vi skulle göra med gården. Jag såg ut över ladugårdsplanen, som vid denna tidpunkt var beväxt med högt gräs och utmed den lilla bäcken hade det växt upp en hel del granar. Mitt bland dessa granar låg, knappt synlig, en gammal stensatt och handgrävt brunn. Denna brukades under flera hundra år för att ge djuren vatten. Men vid detta tillfällen sprang barnen in och ut bland granarna, helt ovetandes om att brunnen låg där, som vid denna tidpunkt hade ett lock av trä, som var i mycket dåligt skick. Jag beslutade då att se till att denna brunn inte skulle orsaka någon olycka för varken barn eller vuxna.
Jag tog fram motorsågen och tog ned alla träd, vilket blev en hel del. Flera träd hade nått ansenlig höjd på ett 20-tal meter. När detta arbete var klart röjde jag upp runt brunnen och tog bort det gamla, nu ruttnade locket.
Brunnen var ca 1,5 x 1,5 m och grävd för hand för många, många år sedan. Jag mätte upp djupet, men käppen räckte inte till. Den försvann ner i den nu dyförsedda botten. Från Eksjö hade jag tagit med mig en dräneringspump och den kom genast till använding. När vattnet var borta, var det bara till att med stegens hjälp gå ner med spade och hink för att gräva bort all dy som låg på botten. Det tog flera timmar, och det var mycket slitsamt att gräva bort mellan 70-80 cm dy, som genom årtionden följt med vattnet i marken, genom stenväggarna och lagt sig på botten.
När dyn var bortgrävd fyllde jag botten med kraftig singel, och sedan lade jag ner flera cementringar i 100 cm bredd så att den kom ca 10 cm över marknivån. Därefter fyllde vi upp ytan mellan den gamla stenmuren och de nya cementringarna. En lång dag var till ända och brunnen var nu klar. Vattnet strömmade in och brunnen fungerar nu perfekt. Det känns riktigt bra att ha den gamla brunnen kvar samtidigt som den fungerar som de nya brunnarna. Dessutom håller vi efter denna ladugårdsbacke med gräsklippare, och röjer utmed bäcken kontinuerligt.
Här följer lite bilder från ladugårdsgacken, samtliga tagna under 2000-talet.
Jag vill önska er alla en god fortsättning på det nya året.
God bless you!
Sven-Ove
Först röjde jag upp runta brunnen och utmed bäcken, som syns strax bakom brunnen.
Därefter fick jag pumpa upp vattnet för att därefter gräva bort all gammal bottenlera.
Till sist lade vi i cementringar och fyllde ut med singel mellan ringarna och stenväggarna.
Här har vi slått ladugårdsbacken och kör bort allt hö med glada och nöjda barn, med mysfarbror Ola.
Samuel njuter tillsammans med kompisar från granngården.
Och så här ser ladugårdsbacken ut en vacker höstdag, när solen slår mot skogsridån.
Vackert att beskåda när det också är röjt intill bäcken, som ger en öppen och
välkomnande bild när man kommer till gården.
En skön höstdag när luften är kall och hög, och aspdungen i slåtterängen lyser med sitt guldgula bladverk.
Tyvärr har vi inte många bilder från vår barndom, som är digitalt nedladdade, men de jag har går tillbaka till 90-talet. Det är intressant att se hur vi kunnat utveckla gården det senaste deceniet, både när det gäller själva huset, men också fastigheten i sig.
Det är också en härlig känsla när man får möjlighet att följa en skogs utveckling, allt från tiden när man börjar planera en avverkning fram till dess att man gör en sista gallring. Ny skog ska planteras och anläggas och ungskogar röjas. Det är mycket jobb men fantastiskt härligt att se hur den utvecklas och trivs. Man försöker anpassa skötsel och återbeskogning till det som marken är bäst anpassade för. I vår skog har vi en tydliga avgränsningar. Norra tredjedelen domineras av tallskog. En ganska stenig åsrygg löper i nord-sydlig rikttning och där trivs tallen bäst. Efter avverkningar finns en naturligt självsådd ungskog i åldern 20-40 år, tillsammans med en ca 60-70 årigt tallskogsområde med inslag av gran. I detta område har vi fem gruvhål, varav den största har ett djup på hela 85 meter. Söder om detta tallområde finns ett låglänt, fuktigt område som exploderar av olika lövträd, gran, tall och buskar, främst hallon. Här har vi påbörjat ett röjningsarbete som vi räknar med är klar under året. En fantastisk tillväxt, men dessvärre så uppskattas den också av både rådjur och älg. Och så fortsätter det, flera tydliga ormåden som dominseras av olika trädslag men också en underbart vacker slåtteräng och beteshage som vätter mot söder. Nedan ser ni ytterligare bild från denna äng.
Minnen från olika händelser och år blir plötsligt mycket tydliga när man tar fram de gamla bilderna och vad vore våra liv utan möjlighet att minnas tillbaka.
Strax efter att vår far dog, var både jag och Ola med våra familjer uppe på gården och frågorna var många hur vi skulle göra med gården. Jag såg ut över ladugårdsplanen, som vid denna tidpunkt var beväxt med högt gräs och utmed den lilla bäcken hade det växt upp en hel del granar. Mitt bland dessa granar låg, knappt synlig, en gammal stensatt och handgrävt brunn. Denna brukades under flera hundra år för att ge djuren vatten. Men vid detta tillfällen sprang barnen in och ut bland granarna, helt ovetandes om att brunnen låg där, som vid denna tidpunkt hade ett lock av trä, som var i mycket dåligt skick. Jag beslutade då att se till att denna brunn inte skulle orsaka någon olycka för varken barn eller vuxna.
Jag tog fram motorsågen och tog ned alla träd, vilket blev en hel del. Flera träd hade nått ansenlig höjd på ett 20-tal meter. När detta arbete var klart röjde jag upp runt brunnen och tog bort det gamla, nu ruttnade locket.
Brunnen var ca 1,5 x 1,5 m och grävd för hand för många, många år sedan. Jag mätte upp djupet, men käppen räckte inte till. Den försvann ner i den nu dyförsedda botten. Från Eksjö hade jag tagit med mig en dräneringspump och den kom genast till använding. När vattnet var borta, var det bara till att med stegens hjälp gå ner med spade och hink för att gräva bort all dy som låg på botten. Det tog flera timmar, och det var mycket slitsamt att gräva bort mellan 70-80 cm dy, som genom årtionden följt med vattnet i marken, genom stenväggarna och lagt sig på botten.
När dyn var bortgrävd fyllde jag botten med kraftig singel, och sedan lade jag ner flera cementringar i 100 cm bredd så att den kom ca 10 cm över marknivån. Därefter fyllde vi upp ytan mellan den gamla stenmuren och de nya cementringarna. En lång dag var till ända och brunnen var nu klar. Vattnet strömmade in och brunnen fungerar nu perfekt. Det känns riktigt bra att ha den gamla brunnen kvar samtidigt som den fungerar som de nya brunnarna. Dessutom håller vi efter denna ladugårdsbacke med gräsklippare, och röjer utmed bäcken kontinuerligt.
Här följer lite bilder från ladugårdsgacken, samtliga tagna under 2000-talet.
Jag vill önska er alla en god fortsättning på det nya året.
God bless you!
Sven-Ove
Först röjde jag upp runta brunnen och utmed bäcken, som syns strax bakom brunnen.
Därefter fick jag pumpa upp vattnet för att därefter gräva bort all gammal bottenlera.
Till sist lade vi i cementringar och fyllde ut med singel mellan ringarna och stenväggarna.
Här har vi slått ladugårdsbacken och kör bort allt hö med glada och nöjda barn, med mysfarbror Ola.
Samuel njuter tillsammans med kompisar från granngården.
Och så här ser ladugårdsbacken ut en vacker höstdag, när solen slår mot skogsridån.
Vackert att beskåda när det också är röjt intill bäcken, som ger en öppen och
välkomnande bild när man kommer till gården.
En skön höstdag när luften är kall och hög, och aspdungen i slåtterängen lyser med sitt guldgula bladverk.
Midsommarafton med Fotbolls-EM
Hej igen och gott nytt år!
Idrott har alltid varit en viktig del hos familjen Gunnarsson, och framför allt då fotboll. Om något större idrottsevenemang genomfördes samtidigt som man var upptagen med något annat (t o m under Gudstjänst) så ville man hålla sig uppdaterad hur det gick. Något man absolut inte ville/fick missa var när sverige spelade match i antingen fotbolls-VM eller fotbolls-EM.
För alla er som också är intresserad av fotbolls, så vet ni att det är inte ovanligt att dessa mästerskap spelas kring midsommar och detta var också vad som hände sommaren 2004, då fotbolls-EM spelades i Portugal.
Just denna helg skulle vi tillbringa på gården i Bergslagen, tillsammans med storebro Ola och hans familj, samt även kusinen Anders med familj o vänner.
Den minnesgode fotbollsentusiasten minns säkert att sverige genomförde ett fantastiskt kval, med vinst mot Bulgarien med 5-0, och därefter lika 2-2 mot Danmark samt 1-1 mot Italien, just den matchen som Zlatan gjorde sitt berömda klackmål i krysset i slutet av matchen.
När det började närma sig midsommar och vi förberedde resan till stugan, så hade jag kontakt med en av mina äldsta vänner, Pelle, som jag har vuxit upp med på det berömda Östra brudbadet området i Eksjö. Det visade sig att Pelle och hans fru Lena just den helgen skulle, pga av jobbet, tillbringa i Örebro, och vi föreslog då att de skulle komma över till oss istället för att fira midsommar i Örebro.
Sagt och gjort, när det blev midsommarafton så var vi ett stort gäng i Bäckegruvan; Ola och hans familje, som då innebar 6 barn; det var våra kusiner med sina familjer, totalt 8 st personer; det var Pelle och Lena och det var vi, dvs Karin och jag, Jesper och Julia. Totalt var vi alltså 20 personer som tillsammans skulle fira midsommar i Bäckegruvan.
Eftersom vi blev så många så gjorde vi iordning kapellet, där fick vi gott om utrymme. Vädret var inte det bästa men vi hade ju gott om plats att vara inomhus så allt fungerade bra. Tyvärr var inte vårt kök iordning vid det tillfället så förberedelserna med maten var ganska besvärliga och tog tid.
Under dagen hängde det tunga moln på himlen som liksom retfullt talade om att, "vi kommer snart att göra alla eventuella utomhus aktiviteter betydligt blötare", och så blev det också. Under eftermiddagen kom regnet och med regnet kom knott och mygg, och det rejält. Att vara utomhus var inget man frivilligt gjorde, om man inte var förberedd med bra kläder och insmord med myggolja. Trots det fanns en kille - Elias, Olas då yngste grabb, som helt respektlöst gick utan tröja och höll på med allehanda aktiviteter som att kasta pil, kasta spjut (hemmagjord) och spela fotboll. Men så var utseendet på hans rygg också som om han hade legat på en spikmatta. Trots det så klagade han inte.
När kvällen väl hade kommit, uppstod dock ett litet problem. Sverige skulle spela kvartsfinal mot Holland, en match som kom att bli en klassiker. Vi hade en TV modell äldre som inte hade så bra bild och vi var alldeles för många för att alla skulle kunna få rum i vårt (då ej omgjorda) kök. Som tur var, så ville barnen efter en stund hellre spela något spel, än att sitta och titta på fotbolls med ett gäng nervösa, på gränsen till neurotiska, föräldrar som var och varannan minut ömsom skrek på dommaren och ömsom kommenterade spelet.
Matchen var igång och spelet gick fram och tillbaka. Första halvleken var jämn men under andra halvleken tog Sverige över spelet allt mer och de förtjänade att vinna. Tyvärr slutade matchen 0-0 och det blev förlängning som också slutade 0-0, och därefter följde straffläggning. Efter stor dramatik stod Holland som segrare med 5-4 och familjen Gunnarsson (läs Ola, Sven-Ove och Jesper) var förtvivlade. När den spänningen under straffläggningen var som värst gick Ola ut och gick, hand klarade inte av att se allt. När förlusten var ett faktum gick Jesper också ut, men bara för att skrika och kasta sten, liksom för att få ut sin frustration
Ja, så kan det gå till när familjen Gunnarsson ser fotbollsmästerskap på TV.
Och nu ser vi fram emot sommarens plåga - Fotbolls-EM i Polen och Ukraina.
Önskar alla en rikigt skön helg!
Njut av bilderna nedan, de är alla från denna midsommarhelg.
God bless you!
/ Sven-Ove
Två glada svägerskor och äldsta kusinen, Rebecca.
Kusin Anders med sin grabb Jonathan och hans kusin.
Ola med vår vän Sven-Göran.
Kusinerna Julia, Sara, Samuel, Jesper och med ryggen till sitter Elias.
Här sitter jag tillsmmans med min äldsta vän Pelle och hans fru Lena.
Idrott har alltid varit en viktig del hos familjen Gunnarsson, och framför allt då fotboll. Om något större idrottsevenemang genomfördes samtidigt som man var upptagen med något annat (t o m under Gudstjänst) så ville man hålla sig uppdaterad hur det gick. Något man absolut inte ville/fick missa var när sverige spelade match i antingen fotbolls-VM eller fotbolls-EM.
För alla er som också är intresserad av fotbolls, så vet ni att det är inte ovanligt att dessa mästerskap spelas kring midsommar och detta var också vad som hände sommaren 2004, då fotbolls-EM spelades i Portugal.
Just denna helg skulle vi tillbringa på gården i Bergslagen, tillsammans med storebro Ola och hans familj, samt även kusinen Anders med familj o vänner.
Den minnesgode fotbollsentusiasten minns säkert att sverige genomförde ett fantastiskt kval, med vinst mot Bulgarien med 5-0, och därefter lika 2-2 mot Danmark samt 1-1 mot Italien, just den matchen som Zlatan gjorde sitt berömda klackmål i krysset i slutet av matchen.
När det började närma sig midsommar och vi förberedde resan till stugan, så hade jag kontakt med en av mina äldsta vänner, Pelle, som jag har vuxit upp med på det berömda Östra brudbadet området i Eksjö. Det visade sig att Pelle och hans fru Lena just den helgen skulle, pga av jobbet, tillbringa i Örebro, och vi föreslog då att de skulle komma över till oss istället för att fira midsommar i Örebro.
Sagt och gjort, när det blev midsommarafton så var vi ett stort gäng i Bäckegruvan; Ola och hans familje, som då innebar 6 barn; det var våra kusiner med sina familjer, totalt 8 st personer; det var Pelle och Lena och det var vi, dvs Karin och jag, Jesper och Julia. Totalt var vi alltså 20 personer som tillsammans skulle fira midsommar i Bäckegruvan.
Eftersom vi blev så många så gjorde vi iordning kapellet, där fick vi gott om utrymme. Vädret var inte det bästa men vi hade ju gott om plats att vara inomhus så allt fungerade bra. Tyvärr var inte vårt kök iordning vid det tillfället så förberedelserna med maten var ganska besvärliga och tog tid.
Under dagen hängde det tunga moln på himlen som liksom retfullt talade om att, "vi kommer snart att göra alla eventuella utomhus aktiviteter betydligt blötare", och så blev det också. Under eftermiddagen kom regnet och med regnet kom knott och mygg, och det rejält. Att vara utomhus var inget man frivilligt gjorde, om man inte var förberedd med bra kläder och insmord med myggolja. Trots det fanns en kille - Elias, Olas då yngste grabb, som helt respektlöst gick utan tröja och höll på med allehanda aktiviteter som att kasta pil, kasta spjut (hemmagjord) och spela fotboll. Men så var utseendet på hans rygg också som om han hade legat på en spikmatta. Trots det så klagade han inte.
När kvällen väl hade kommit, uppstod dock ett litet problem. Sverige skulle spela kvartsfinal mot Holland, en match som kom att bli en klassiker. Vi hade en TV modell äldre som inte hade så bra bild och vi var alldeles för många för att alla skulle kunna få rum i vårt (då ej omgjorda) kök. Som tur var, så ville barnen efter en stund hellre spela något spel, än att sitta och titta på fotbolls med ett gäng nervösa, på gränsen till neurotiska, föräldrar som var och varannan minut ömsom skrek på dommaren och ömsom kommenterade spelet.
Matchen var igång och spelet gick fram och tillbaka. Första halvleken var jämn men under andra halvleken tog Sverige över spelet allt mer och de förtjänade att vinna. Tyvärr slutade matchen 0-0 och det blev förlängning som också slutade 0-0, och därefter följde straffläggning. Efter stor dramatik stod Holland som segrare med 5-4 och familjen Gunnarsson (läs Ola, Sven-Ove och Jesper) var förtvivlade. När den spänningen under straffläggningen var som värst gick Ola ut och gick, hand klarade inte av att se allt. När förlusten var ett faktum gick Jesper också ut, men bara för att skrika och kasta sten, liksom för att få ut sin frustration
Ja, så kan det gå till när familjen Gunnarsson ser fotbollsmästerskap på TV.
Och nu ser vi fram emot sommarens plåga - Fotbolls-EM i Polen och Ukraina.
Önskar alla en rikigt skön helg!
Njut av bilderna nedan, de är alla från denna midsommarhelg.
God bless you!
/ Sven-Ove
Två glada svägerskor och äldsta kusinen, Rebecca.
Kusin Anders med sin grabb Jonathan och hans kusin.
Ola med vår vän Sven-Göran.
Kusinerna Julia, Sara, Samuel, Jesper och med ryggen till sitter Elias.
Här sitter jag tillsmmans med min äldsta vän Pelle och hans fru Lena.
