Fy katten vilken historia!
Så har jag haft möjlighet att hämta mer inspiration till min blogg, har nyligen kommit hem efter några dagar i Bergslagen. Här får ni en liten uppdatering om vad som hänt, samt en fantastisk historia om en katten som trodde han kunde försvinna i tomma intet.
Kapellhagen - en bortglömd oas
En helg med kroppsarbete på gården i Bergslagen ger verkligen perspektiv på tillvaron. Under flera hundra år har folket i dessa byggder jobbat i sitt anletes svett med det som naturen kunde ge dem.
De högg ved till sina bostäder för att få varmt i huset, det som vi för det mesta tar för givet, det sågade sitt eget timmer och sina bräder för att kunna bygga sitt hus, sin ladugård eller uthus, bröt upp stubbar för att få tillgång till åkrar så att de kunde så sitt utsäde till havre, vete, lin eller vad de nu än odlade.
Kilometerlånga stengärdesgårdar lades upp så att de kunde får sina åkrar och samtidigt hålla djuren ifrån sin odlingsmark.
Känns därför extra skönt att få möjlighet att återskapa en vacker slåtteräng och beteshage som vi valt att kalla KAPELLHAGEN. Denna hage har funnits i flera hundra år och använts både för bete och till foder för djuren. Under många år har den brutalt återgått till naturens egna skötsel. Granar hade växt upp i stort antal och växte sig mycket höga, och skapat en mörk ridå mot övriga granngårdar i byn.
Under några år har vi successivt tagit ner träd och buskar och nu börjar denna äng och hage att återfå sitt ursprungliga utseende, även om det kommer att kräva mycket arbete även under 2012 för att bli helt klar.
Ängen ligger i en vacker södersluttning, som i väster gränsar till en underbar liten bäck och i öster till en vacker stengärdesgård. Hagen flyter sedan sakta ut i en åker, som avgränsas med häststängsel.
Vårt gamla kapell
Närmast vägen, där hagen börjar ligger vårt gamla kapell - fd Betania. Som jag tidigare berättat har vi nu, efter flera års fundering och beslutsångest, satt igång att renovera kapellet. Tack vare hjälp av några riktiga experter, har nu trapphuset och delar av kyrkodelens södersida fått ny syll. Ett avancerat arbete som bl a inneburit att de har varit tvungna att med domkraft lyfta vissa delar av kapellet för att få ut den dåliga syllen, och sätta dit ny syll i rätt dimension.
Klädseln har de också börjat att ta bort, för att ersätta den med ny, en liggande Bergslagspanel, som är enkelfasad och som var vanlig förr i dessa områden. Under november ska arbetet vara klart, och det känns fantastiskt bra att detta nu är igång. Vi ser verkligen fram emot att det färdiga resultatet, även om det efter snickarnas skickliga arbete, återstår en hel del jobb som vi själva ska göra, främst måleriarbete.
Katten lekte Mission Impossible
Beträffande kapellet så måste jag berätta en otrolig händelse som ägde rum för ca 20 år sedan. Våra föräldrar Rut och Sven var uppe på gården, det var under sommarperioden. De höll på att arbeta med just med kapellet, och även denna gång var de målning som gällde. Eftersom det var sommar hade de plockat bort några innanfönster på andra våningen av lägenheten, som hör till kapellet. I det inre rummet, på soffan låg deras katt och sov, samtidigt som pappa stod utanför och rödmålade.
Pappa var väl tvungen att gå in i lägenheten och kolla upp något, men när han gick uppför trappan ser han att en främmande katt hade smugit sig uppför trappan, kanske kände han lukten av våra föräldrars katt och var lite nyfiken. När den främmande katten upptäcker att det plötsligt kommer någon uppför trappan, bakom sig, får katten panik och med full fart springer rakt in genom lägenheten och får förmodligen för sig att fönstret är öppet. Han tar sats och flyger rakt upp mot fönstret, och igenom den så att glaset yr, och föräldrarnas katt får också panik men flyr åt andra hållet, dvs den rätta vägen ner för trappan.
Helt förstummad står han där i trapphuset på andra våningen och ser att fönstret är helt pajat, och av katten ser han ingenting. Han skyndar sig fram för att se om katten finns kvar på backen, men nej, den var som bortblåst. De såg inget mer av den katten, varken under den sommaren eller senare. Vi får hoppas att han överlevde fallet och dog en naturlig död.
Här följer nu några bilder både dels röjningsarbetet med kapellhagen, dels renoveringen av själva kapellet.
Ha det bra alla och Gud välsigne er!
/ Sven-Ove
Så här såg det ut innan vi började helgens röjningsbeting.
Och så här såg det ut efter...
... och så här...
Ola är på väg upp för backen, samtidigt som det börjar att skymma.
Här ligger virke framför kapellet, som ska bli den nya fasaden.
En av grabbarna som jobbar med kapellet - Erik Lagerman.
Här har vi Erik & Mackan!!! Erik och hans pappa Mats Lagerman.
Mats är välkänd i mellansverige när det gäller renovering av gamla hus,
har jobbat åt länsantikvariet i ca 20 års tid, och dessutom bedrivit utbildning i ämnet.
Syllen på trapphuset är bytt, liksom bjälklaget. Längst ner i bild ligger syllen till kapllet,
med en härlig doft av tjära. Grabbar - ni gör ett mycket bra jobb!
På den gamla goda tiden!
Ofta hör man orden "det var bättre förr", och så får man en liten drömmande blick och man ser så där lite fundersam ut.
Visst var det en hel del som var bättre förr: Traktorerna både såg bättre ut och lät härligare än dagens moderna muskelberg; naturen sköttes på ett helt annat sätt där ängar, åkrar och hagar präglade landskapet; man jäktade inte lika mycket utan det fick helt enkelt ta sin tid; och man umgicks mer i alla åldrar.
Det var inte så ofta som vår pappa talade om hur de hade i sin uppväxt, men när han gjorde det så förstod man att familjen och släkten var betydelsefull, liksom kyrkan. Varje söndag gick man till kyrkan, eller rättare sagt kapellet, som vid denna tid endast hade ett par decenier på nacken, och där träffande man vänner och bekanta som ibland kom flera mil ifrån. I en kartong på vinden har vi funnit ett stort antal gamla kort och brev som skickats till vår farmor och hennes systrar under deras levnadstid, och som sedan samlats i denna kartong. Där finner vi flera brev där brevskrivaren berättar med inlevelser hur de såg fram emot att gå till söndagens möte, och flera av dem hade 10-15 kilometer lång väg att vandra. Det är skillnad mot dagens möten och träffar, där vi tar bilen om det är mer än 1 km.
Men landskapet såg också annorlunda ut, det var betydligt mer öppet, gårdar och torp låg lite varstans och djur betade kring gårdarna och höll landskapet öppet och frodigt. Det är ju också så som vi i vårt land under många hundra år har bott. Jag tror de flesta håller med om att det är få saker som är så typiskt svenskt som en sommaräng eller hage där kor går och betar.
Dagens ängs- och haglandskap är rester från ett äldre odlingslandskap, och om ängar brukar man säga att de är åkerns moder. Det är nästan lite poetiskt när man uttrycker det så, å andra sidan tycker jag att just ängar och hagar är som poesi i bondelandskapet. Det är det vackra och sköna i det brukade landskapet, och när man får beträda en vacker slåtteräng en försommardag önskar man att tiden stod stilla.
I en välskött hage kan man finna mellan 20-30 olika växtarter per kvadratmeter och att få uppleva dessa vackra naturtyper är i dag mycket sällsynt. Idag består endast ca 8% av landets yta av åker, betes- och ängsmarker, vilket motsvarar ca 3 milj hektar. Av dessa är det endast ca 7000 ha som är ängar, att jämföras med drygt 1 miljoner ha ängar vid slutet på 1800-talet. Tack och lov finns det en ökad förståelse bland oss svenskar att bevara dessa ängar, och där gör Naturskyddsföreningen en fantastiskt jobb.
Det är med förkärlek till dessa naturtyper som jag tog kontakt med länsstyrelsen i Örebro för ett, som jag hoppades, samarbete i syfte att restaurera en gammal slåtteräng och beteshage som vi har på vår gamla släktgård. Länsstyrelsen gjorde ett fältbesök och uppskattade vår idé att vi nu under dryga tre år jobbat en hel del med att restaurera denna ca 1,5 ha stora äng/hage. Vi är givetvis mycket tacksamma till länsstyrelsen för deras support och vi kan nu se efter dessa dryga tre år att vårt arbete börjar ge avkastning, i form av öppnare landskap och större flora. Förhoppningsvis ska detta med tiden också leda till att vi kan får en rika flora med stor artrikedom, som i sin tur gynnar en rik insektsfauna.
Fram till idag har vi lyckats röja fram en stort antal olika trädslag som inslag av vårtbjörk, glasbjörk, gråal, asp, rönn, fågelbär, vildapel, sälg, lönn, vresved, tall, hassel och till med några mindre bokträd.
För er som har vägarna förbi så kan ni stanna till vid det gamla kapellet och gå upp på kullen intill, där kan ni sedan skåda ut över denna slåtteräng och hage, och då helst under den blommande sommarperioden.
Guds skapelse är fantastisk!
Ps. Nedan följer några bilder på denna äng.
Hösthälsningar!
/ Sven-Ove
Först fick vi ta ner ett stort antal tallar som hade växt upp och skymde utsikten.
Det var en tidig vårdag och solen sken varmt. Även flera granar och andra träd
som stod tätt har vi stegvis tagit ner.
Efter några år har hagen så sakteliga börjat återfå sin ursprungliga utseende.
Här växte det tidigar ett stort område med aspar i ett par meters höjd,
och det måste vi hålla efter några år för att det inte ska växa upp igen.
Detta var en del av årets beting, och träden har precis börjat spricka ut.
Här såg man inte alls den fina åkern i bakgrunden, gråal och asp dominerade.
Och ett flertal tallar och björkar var vi också tvungna att ta ner.
Men resultatet blir bättre och bättre. Tidig vår domineras backen av vitsippor,
därefter liljekonvalj och blommorna avlöser varandra.
