Vi satsar för kommande generationer
Tack för attt jag får luft
Ett nytt kapitel i gårdens historia
Årets bästa tid är nu!
som på grund av ryggproblem inte kunde hjälpa till med större fysiska
prestationer.
värmde sig i solen. I bilden till höger hjälper Ola till så gott han kunde, med
att räfsa marken efter att vi lagt ner ett rör för att leda bort vatten.
Igenväxt damm
Jag var uppe på gården i mitten av oktober, hade tagit ledigt en dag från jobbet och åkte upp torsdag kväll för att kunna nyttja tiden maximalt när jag var där, det är ju trots allt upp mot 30 mil enkel väg att åka. En typisk oktoberdag, disigt, 5-6 grader varmt och regnet som hänger i luften, ett perfekt väder med andra ord för att köra ett rejält röjningspass.
Helgens röjning gällde alltså runt en gammal damm, som vi lät gräva för ca 20 år sedan. Det var ett litet projekt vi hade tillsammans med vår dåvarande granne Kenth. I dammen lät han plantera in forell, som han lät växa upp till rejäla fiskar innan han efter ett par säsonger fiskade upp. Men han var inte ensam om att göra det, en fiskljuse hade upptäckt dessa ljuvliga fiskar. Alldeles intill dammen växte också en stor gran, 25-30 meter hög och i toppen av den satt allt som oftast denna fiskljuse och med jämna mellanrum störtdök han ner från granen och försökte greppa tag i dessa fiskar med sina kraftiga klor, och inte sällan lyckades den, till Kenths förtret. När grannen sålde sin gård, tog han också bort de sista fiskarna och därmed försvann också möjligheten att se denna fantastiska fågel. Fiskljusar är ganska spännande fåglar, de har sitt bo i närheten av fina fisksjöar, men det är inte där som de tar upp sin fångst, nej de flyger ofta flera mil för att hämta hem mat till sina ungar, i detta fall fann fågeln riktiga läckerbitar i en liten damm i en Bergslagskog.
Med tiden var vi också tvungna att ta ner den stora granen, samtidigt som björkar växte upp kring dammen till en nästa ogenomtränglig grön vägg. Jag röjde kring dammen för ca 10 år sedan, men det är en fantastisk växtkraft i björk så nu var det åter igen en kraftig vägg av björkar att man inte kunde se dammen. Det var med andra ord dags att göra iordning kring dammen igen..
Till våren kommer det bli riktigt, riktigt fint när björkarna slår ut och marken sakta kan återfå sin skönhet, samtidigt som solens strålar ges möjlighet att glittra i det lugna vattnet.
till våren kan blomma upp med både vitsippor och blåsippor.
Arbetshelg med friluftsgudstjänst!
Vilken fantastisk midsommarhelg!
Kristi Himmelsfärdshelg i Bergslagen
Denna årstid har alltid inspirerat mig, dagarna blir längre, luften ljuder av fåglarnas läten och man ser att hela naturen spricker ut av glädje över att värmen har återvänt.
Därför är det extra härligt att ha möjlighet att åka upp till gården i Bergslagen - Berggrenstorp och njuta av naturens under.
Under den gångna helgen var vi uppe hela familjen och fick tillsammans fira Kristi Himmelsfärdshelg på vårt smultronställe. Och trots att gården befinner sig norr om den biologiska norrlandsgränsen har våren kommit i stort sett lika långt som på småländska höglandet.
För vår dagar i Berggrenstorp hade vi planerat in målning av den del av kapellet som vi håller på att renovera. Efter en lång och kall vinter då arbetet med att byta panel på kapellet fått ligga nere, har nu åter arbetet kommit igång. Det är inte mycket kvar nu, hälften av bergslagspanelen är på uppe på väggarna och resterande arbetet går ganska fort, speciellt som vi har så bra hjälp. Vårt arbete denna helg bestod av att grundmåla panelen, riva bort gammal panel och dessutom måla takfot. Beträffande takfot så är denna detalj på hus i Bergslagen väldigt iögonfallande, och betydligt större/bredare än på hus man ser i småland. Det var med andra ord mycket trä att skrapa och tvätta av innan vi kunde måla. Men resultatet blev mycket bra, efter två strykningar såg det ut som nytt.
Det är extra härligt att komma till stugan under helger som denna, det är folk i alla hus och runt om hör man att man håller på med fixa trädgård, snickra på huset, köra traktor eller den allt mer populära "fyrhjulingen". Med andra ord en härlig aktivitet i byn.
Efter förra gångens besök då vi röjde i kapellhagen, kan vi nu tydligare se resultatet. Öppet, ljust och en härlig grönska - det har bliviti riktigt bra. Nu kommer vi dessutom att få se hästar gå och beta i den restaurerade hagen. Känns riktigt gött!
Här följer några bilder från helgen som gick.
Ha en riktigt bra dag och Gud välsigne dig!
/ Sven-Ove
Att vänta in våren
Tyvärr har vi inte många bilder från vår barndom, som är digitalt nedladdade, men de jag har går tillbaka till 90-talet. Det är intressant att se hur vi kunnat utveckla gården det senaste deceniet, både när det gäller själva huset, men också fastigheten i sig.
Det är också en härlig känsla när man får möjlighet att följa en skogs utveckling, allt från tiden när man börjar planera en avverkning fram till dess att man gör en sista gallring. Ny skog ska planteras och anläggas och ungskogar röjas. Det är mycket jobb men fantastiskt härligt att se hur den utvecklas och trivs. Man försöker anpassa skötsel och återbeskogning till det som marken är bäst anpassade för. I vår skog har vi en tydliga avgränsningar. Norra tredjedelen domineras av tallskog. En ganska stenig åsrygg löper i nord-sydlig rikttning och där trivs tallen bäst. Efter avverkningar finns en naturligt självsådd ungskog i åldern 20-40 år, tillsammans med en ca 60-70 årigt tallskogsområde med inslag av gran. I detta område har vi fem gruvhål, varav den största har ett djup på hela 85 meter. Söder om detta tallområde finns ett låglänt, fuktigt område som exploderar av olika lövträd, gran, tall och buskar, främst hallon. Här har vi påbörjat ett röjningsarbete som vi räknar med är klar under året. En fantastisk tillväxt, men dessvärre så uppskattas den också av både rådjur och älg. Och så fortsätter det, flera tydliga ormåden som dominseras av olika trädslag men också en underbart vacker slåtteräng och beteshage som vätter mot söder. Nedan ser ni ytterligare bild från denna äng.
Minnen från olika händelser och år blir plötsligt mycket tydliga när man tar fram de gamla bilderna och vad vore våra liv utan möjlighet att minnas tillbaka.
Strax efter att vår far dog, var både jag och Ola med våra familjer uppe på gården och frågorna var många hur vi skulle göra med gården. Jag såg ut över ladugårdsplanen, som vid denna tidpunkt var beväxt med högt gräs och utmed den lilla bäcken hade det växt upp en hel del granar. Mitt bland dessa granar låg, knappt synlig, en gammal stensatt och handgrävt brunn. Denna brukades under flera hundra år för att ge djuren vatten. Men vid detta tillfällen sprang barnen in och ut bland granarna, helt ovetandes om att brunnen låg där, som vid denna tidpunkt hade ett lock av trä, som var i mycket dåligt skick. Jag beslutade då att se till att denna brunn inte skulle orsaka någon olycka för varken barn eller vuxna.
Jag tog fram motorsågen och tog ned alla träd, vilket blev en hel del. Flera träd hade nått ansenlig höjd på ett 20-tal meter. När detta arbete var klart röjde jag upp runt brunnen och tog bort det gamla, nu ruttnade locket.
Brunnen var ca 1,5 x 1,5 m och grävd för hand för många, många år sedan. Jag mätte upp djupet, men käppen räckte inte till. Den försvann ner i den nu dyförsedda botten. Från Eksjö hade jag tagit med mig en dräneringspump och den kom genast till använding. När vattnet var borta, var det bara till att med stegens hjälp gå ner med spade och hink för att gräva bort all dy som låg på botten. Det tog flera timmar, och det var mycket slitsamt att gräva bort mellan 70-80 cm dy, som genom årtionden följt med vattnet i marken, genom stenväggarna och lagt sig på botten.
När dyn var bortgrävd fyllde jag botten med kraftig singel, och sedan lade jag ner flera cementringar i 100 cm bredd så att den kom ca 10 cm över marknivån. Därefter fyllde vi upp ytan mellan den gamla stenmuren och de nya cementringarna. En lång dag var till ända och brunnen var nu klar. Vattnet strömmade in och brunnen fungerar nu perfekt. Det känns riktigt bra att ha den gamla brunnen kvar samtidigt som den fungerar som de nya brunnarna. Dessutom håller vi efter denna ladugårdsbacke med gräsklippare, och röjer utmed bäcken kontinuerligt.
Här följer lite bilder från ladugårdsgacken, samtliga tagna under 2000-talet.
Jag vill önska er alla en god fortsättning på det nya året.
God bless you!
Sven-Ove
Först röjde jag upp runta brunnen och utmed bäcken, som syns strax bakom brunnen.
Därefter fick jag pumpa upp vattnet för att därefter gräva bort all gammal bottenlera.
Till sist lade vi i cementringar och fyllde ut med singel mellan ringarna och stenväggarna.
Här har vi slått ladugårdsbacken och kör bort allt hö med glada och nöjda barn, med mysfarbror Ola.
Samuel njuter tillsammans med kompisar från granngården.
Och så här ser ladugårdsbacken ut en vacker höstdag, när solen slår mot skogsridån.
Vackert att beskåda när det också är röjt intill bäcken, som ger en öppen och
välkomnande bild när man kommer till gården.
En skön höstdag när luften är kall och hög, och aspdungen i slåtterängen lyser med sitt guldgula bladverk.
Midsommarafton med Fotbolls-EM
Idrott har alltid varit en viktig del hos familjen Gunnarsson, och framför allt då fotboll. Om något större idrottsevenemang genomfördes samtidigt som man var upptagen med något annat (t o m under Gudstjänst) så ville man hålla sig uppdaterad hur det gick. Något man absolut inte ville/fick missa var när sverige spelade match i antingen fotbolls-VM eller fotbolls-EM.
För alla er som också är intresserad av fotbolls, så vet ni att det är inte ovanligt att dessa mästerskap spelas kring midsommar och detta var också vad som hände sommaren 2004, då fotbolls-EM spelades i Portugal.
Just denna helg skulle vi tillbringa på gården i Bergslagen, tillsammans med storebro Ola och hans familj, samt även kusinen Anders med familj o vänner.
Den minnesgode fotbollsentusiasten minns säkert att sverige genomförde ett fantastiskt kval, med vinst mot Bulgarien med 5-0, och därefter lika 2-2 mot Danmark samt 1-1 mot Italien, just den matchen som Zlatan gjorde sitt berömda klackmål i krysset i slutet av matchen.
När det började närma sig midsommar och vi förberedde resan till stugan, så hade jag kontakt med en av mina äldsta vänner, Pelle, som jag har vuxit upp med på det berömda Östra brudbadet området i Eksjö. Det visade sig att Pelle och hans fru Lena just den helgen skulle, pga av jobbet, tillbringa i Örebro, och vi föreslog då att de skulle komma över till oss istället för att fira midsommar i Örebro.
Sagt och gjort, när det blev midsommarafton så var vi ett stort gäng i Bäckegruvan; Ola och hans familje, som då innebar 6 barn; det var våra kusiner med sina familjer, totalt 8 st personer; det var Pelle och Lena och det var vi, dvs Karin och jag, Jesper och Julia. Totalt var vi alltså 20 personer som tillsammans skulle fira midsommar i Bäckegruvan.
Eftersom vi blev så många så gjorde vi iordning kapellet, där fick vi gott om utrymme. Vädret var inte det bästa men vi hade ju gott om plats att vara inomhus så allt fungerade bra. Tyvärr var inte vårt kök iordning vid det tillfället så förberedelserna med maten var ganska besvärliga och tog tid.
Under dagen hängde det tunga moln på himlen som liksom retfullt talade om att, "vi kommer snart att göra alla eventuella utomhus aktiviteter betydligt blötare", och så blev det också. Under eftermiddagen kom regnet och med regnet kom knott och mygg, och det rejält. Att vara utomhus var inget man frivilligt gjorde, om man inte var förberedd med bra kläder och insmord med myggolja. Trots det fanns en kille - Elias, Olas då yngste grabb, som helt respektlöst gick utan tröja och höll på med allehanda aktiviteter som att kasta pil, kasta spjut (hemmagjord) och spela fotboll. Men så var utseendet på hans rygg också som om han hade legat på en spikmatta. Trots det så klagade han inte.
När kvällen väl hade kommit, uppstod dock ett litet problem. Sverige skulle spela kvartsfinal mot Holland, en match som kom att bli en klassiker. Vi hade en TV modell äldre som inte hade så bra bild och vi var alldeles för många för att alla skulle kunna få rum i vårt (då ej omgjorda) kök. Som tur var, så ville barnen efter en stund hellre spela något spel, än att sitta och titta på fotbolls med ett gäng nervösa, på gränsen till neurotiska, föräldrar som var och varannan minut ömsom skrek på dommaren och ömsom kommenterade spelet.
Matchen var igång och spelet gick fram och tillbaka. Första halvleken var jämn men under andra halvleken tog Sverige över spelet allt mer och de förtjänade att vinna. Tyvärr slutade matchen 0-0 och det blev förlängning som också slutade 0-0, och därefter följde straffläggning. Efter stor dramatik stod Holland som segrare med 5-4 och familjen Gunnarsson (läs Ola, Sven-Ove och Jesper) var förtvivlade. När den spänningen under straffläggningen var som värst gick Ola ut och gick, hand klarade inte av att se allt. När förlusten var ett faktum gick Jesper också ut, men bara för att skrika och kasta sten, liksom för att få ut sin frustration
Ja, så kan det gå till när familjen Gunnarsson ser fotbollsmästerskap på TV.
Och nu ser vi fram emot sommarens plåga - Fotbolls-EM i Polen och Ukraina.
Önskar alla en rikigt skön helg!
Njut av bilderna nedan, de är alla från denna midsommarhelg.
God bless you!
/ Sven-Ove
Två glada svägerskor och äldsta kusinen, Rebecca.
Kusin Anders med sin grabb Jonathan och hans kusin.
Ola med vår vän Sven-Göran.
Kusinerna Julia, Sara, Samuel, Jesper och med ryggen till sitter Elias.
Här sitter jag tillsmmans med min äldsta vän Pelle och hans fru Lena.
Fy katten vilken historia!
Så har jag haft möjlighet att hämta mer inspiration till min blogg, har nyligen kommit hem efter några dagar i Bergslagen. Här får ni en liten uppdatering om vad som hänt, samt en fantastisk historia om en katten som trodde han kunde försvinna i tomma intet.
Kapellhagen - en bortglömd oas
En helg med kroppsarbete på gården i Bergslagen ger verkligen perspektiv på tillvaron. Under flera hundra år har folket i dessa byggder jobbat i sitt anletes svett med det som naturen kunde ge dem.
De högg ved till sina bostäder för att få varmt i huset, det som vi för det mesta tar för givet, det sågade sitt eget timmer och sina bräder för att kunna bygga sitt hus, sin ladugård eller uthus, bröt upp stubbar för att få tillgång till åkrar så att de kunde så sitt utsäde till havre, vete, lin eller vad de nu än odlade.
Kilometerlånga stengärdesgårdar lades upp så att de kunde får sina åkrar och samtidigt hålla djuren ifrån sin odlingsmark.
Känns därför extra skönt att få möjlighet att återskapa en vacker slåtteräng och beteshage som vi valt att kalla KAPELLHAGEN. Denna hage har funnits i flera hundra år och använts både för bete och till foder för djuren. Under många år har den brutalt återgått till naturens egna skötsel. Granar hade växt upp i stort antal och växte sig mycket höga, och skapat en mörk ridå mot övriga granngårdar i byn.
Under några år har vi successivt tagit ner träd och buskar och nu börjar denna äng och hage att återfå sitt ursprungliga utseende, även om det kommer att kräva mycket arbete även under 2012 för att bli helt klar.
Ängen ligger i en vacker södersluttning, som i väster gränsar till en underbar liten bäck och i öster till en vacker stengärdesgård. Hagen flyter sedan sakta ut i en åker, som avgränsas med häststängsel.
Vårt gamla kapell
Närmast vägen, där hagen börjar ligger vårt gamla kapell - fd Betania. Som jag tidigare berättat har vi nu, efter flera års fundering och beslutsångest, satt igång att renovera kapellet. Tack vare hjälp av några riktiga experter, har nu trapphuset och delar av kyrkodelens södersida fått ny syll. Ett avancerat arbete som bl a inneburit att de har varit tvungna att med domkraft lyfta vissa delar av kapellet för att få ut den dåliga syllen, och sätta dit ny syll i rätt dimension.
Klädseln har de också börjat att ta bort, för att ersätta den med ny, en liggande Bergslagspanel, som är enkelfasad och som var vanlig förr i dessa områden. Under november ska arbetet vara klart, och det känns fantastiskt bra att detta nu är igång. Vi ser verkligen fram emot att det färdiga resultatet, även om det efter snickarnas skickliga arbete, återstår en hel del jobb som vi själva ska göra, främst måleriarbete.
Katten lekte Mission Impossible
Beträffande kapellet så måste jag berätta en otrolig händelse som ägde rum för ca 20 år sedan. Våra föräldrar Rut och Sven var uppe på gården, det var under sommarperioden. De höll på att arbeta med just med kapellet, och även denna gång var de målning som gällde. Eftersom det var sommar hade de plockat bort några innanfönster på andra våningen av lägenheten, som hör till kapellet. I det inre rummet, på soffan låg deras katt och sov, samtidigt som pappa stod utanför och rödmålade.
Pappa var väl tvungen att gå in i lägenheten och kolla upp något, men när han gick uppför trappan ser han att en främmande katt hade smugit sig uppför trappan, kanske kände han lukten av våra föräldrars katt och var lite nyfiken. När den främmande katten upptäcker att det plötsligt kommer någon uppför trappan, bakom sig, får katten panik och med full fart springer rakt in genom lägenheten och får förmodligen för sig att fönstret är öppet. Han tar sats och flyger rakt upp mot fönstret, och igenom den så att glaset yr, och föräldrarnas katt får också panik men flyr åt andra hållet, dvs den rätta vägen ner för trappan.
Helt förstummad står han där i trapphuset på andra våningen och ser att fönstret är helt pajat, och av katten ser han ingenting. Han skyndar sig fram för att se om katten finns kvar på backen, men nej, den var som bortblåst. De såg inget mer av den katten, varken under den sommaren eller senare. Vi får hoppas att han överlevde fallet och dog en naturlig död.
Här följer nu några bilder både dels röjningsarbetet med kapellhagen, dels renoveringen av själva kapellet.
Ha det bra alla och Gud välsigne er!
/ Sven-Ove
Så här såg det ut innan vi började helgens röjningsbeting.
Och så här såg det ut efter...
... och så här...
Ola är på väg upp för backen, samtidigt som det börjar att skymma.
Här ligger virke framför kapellet, som ska bli den nya fasaden.
En av grabbarna som jobbar med kapellet - Erik Lagerman.
Här har vi Erik & Mackan!!! Erik och hans pappa Mats Lagerman.
Mats är välkänd i mellansverige när det gäller renovering av gamla hus,
har jobbat åt länsantikvariet i ca 20 års tid, och dessutom bedrivit utbildning i ämnet.
Syllen på trapphuset är bytt, liksom bjälklaget. Längst ner i bild ligger syllen till kapllet,
med en härlig doft av tjära. Grabbar - ni gör ett mycket bra jobb!
På den gamla goda tiden!
Ofta hör man orden "det var bättre förr", och så får man en liten drömmande blick och man ser så där lite fundersam ut.
Visst var det en hel del som var bättre förr: Traktorerna både såg bättre ut och lät härligare än dagens moderna muskelberg; naturen sköttes på ett helt annat sätt där ängar, åkrar och hagar präglade landskapet; man jäktade inte lika mycket utan det fick helt enkelt ta sin tid; och man umgicks mer i alla åldrar.
Det var inte så ofta som vår pappa talade om hur de hade i sin uppväxt, men när han gjorde det så förstod man att familjen och släkten var betydelsefull, liksom kyrkan. Varje söndag gick man till kyrkan, eller rättare sagt kapellet, som vid denna tid endast hade ett par decenier på nacken, och där träffande man vänner och bekanta som ibland kom flera mil ifrån. I en kartong på vinden har vi funnit ett stort antal gamla kort och brev som skickats till vår farmor och hennes systrar under deras levnadstid, och som sedan samlats i denna kartong. Där finner vi flera brev där brevskrivaren berättar med inlevelser hur de såg fram emot att gå till söndagens möte, och flera av dem hade 10-15 kilometer lång väg att vandra. Det är skillnad mot dagens möten och träffar, där vi tar bilen om det är mer än 1 km.
Men landskapet såg också annorlunda ut, det var betydligt mer öppet, gårdar och torp låg lite varstans och djur betade kring gårdarna och höll landskapet öppet och frodigt. Det är ju också så som vi i vårt land under många hundra år har bott. Jag tror de flesta håller med om att det är få saker som är så typiskt svenskt som en sommaräng eller hage där kor går och betar.
Dagens ängs- och haglandskap är rester från ett äldre odlingslandskap, och om ängar brukar man säga att de är åkerns moder. Det är nästan lite poetiskt när man uttrycker det så, å andra sidan tycker jag att just ängar och hagar är som poesi i bondelandskapet. Det är det vackra och sköna i det brukade landskapet, och när man får beträda en vacker slåtteräng en försommardag önskar man att tiden stod stilla.
I en välskött hage kan man finna mellan 20-30 olika växtarter per kvadratmeter och att få uppleva dessa vackra naturtyper är i dag mycket sällsynt. Idag består endast ca 8% av landets yta av åker, betes- och ängsmarker, vilket motsvarar ca 3 milj hektar. Av dessa är det endast ca 7000 ha som är ängar, att jämföras med drygt 1 miljoner ha ängar vid slutet på 1800-talet. Tack och lov finns det en ökad förståelse bland oss svenskar att bevara dessa ängar, och där gör Naturskyddsföreningen en fantastiskt jobb.
Det är med förkärlek till dessa naturtyper som jag tog kontakt med länsstyrelsen i Örebro för ett, som jag hoppades, samarbete i syfte att restaurera en gammal slåtteräng och beteshage som vi har på vår gamla släktgård. Länsstyrelsen gjorde ett fältbesök och uppskattade vår idé att vi nu under dryga tre år jobbat en hel del med att restaurera denna ca 1,5 ha stora äng/hage. Vi är givetvis mycket tacksamma till länsstyrelsen för deras support och vi kan nu se efter dessa dryga tre år att vårt arbete börjar ge avkastning, i form av öppnare landskap och större flora. Förhoppningsvis ska detta med tiden också leda till att vi kan får en rika flora med stor artrikedom, som i sin tur gynnar en rik insektsfauna.
Fram till idag har vi lyckats röja fram en stort antal olika trädslag som inslag av vårtbjörk, glasbjörk, gråal, asp, rönn, fågelbär, vildapel, sälg, lönn, vresved, tall, hassel och till med några mindre bokträd.
För er som har vägarna förbi så kan ni stanna till vid det gamla kapellet och gå upp på kullen intill, där kan ni sedan skåda ut över denna slåtteräng och hage, och då helst under den blommande sommarperioden.
Guds skapelse är fantastisk!
Ps. Nedan följer några bilder på denna äng.
Hösthälsningar!
/ Sven-Ove
Först fick vi ta ner ett stort antal tallar som hade växt upp och skymde utsikten.
Det var en tidig vårdag och solen sken varmt. Även flera granar och andra träd
som stod tätt har vi stegvis tagit ner.
Efter några år har hagen så sakteliga börjat återfå sin ursprungliga utseende.
Här växte det tidigar ett stort område med aspar i ett par meters höjd,
och det måste vi hålla efter några år för att det inte ska växa upp igen.
Detta var en del av årets beting, och träden har precis börjat spricka ut.
Här såg man inte alls den fina åkern i bakgrunden, gråal och asp dominerade.
Och ett flertal tallar och björkar var vi också tvungna att ta ner.
Men resultatet blir bättre och bättre. Tidig vår domineras backen av vitsippor,
därefter liljekonvalj och blommorna avlöser varandra.
Älgjakt i vargaland!
För alla som är uppväxta på landet, eller har lite bonnablod i sig, så känner man till att andra måndagen i oktober är en helig dag för jägarna - då börja älgjakten, åtminstone för södra och mellersta delen av Sverige.
Så har det varit också för mig sedan drygt 20 år tillbaka. Att få förbereda sig inför älgjakten är också en del av själva jakten. Skjuta in bössan, skytteträna och inte minst att smyga runt i marken månaderna innan för att inventera djurlivet är viktiga ingredienser. Nu är vår gamla gård inte så stor, men den verkar uppskattas av älgarna, som har flera liggplatser de gärna återkommer till. Svårigheten är bara att kunna se dem, det är trånga pass, tät skog, samtidigt som marken på flera ställen är ganska smal och därmed är det lätt att man stöter bort älg till annan mark.
Ett problem som blivit mycket påtagligt under 2000-talet är den goda tillgången på varg. Inom en radie på några få mil så finns sex vargrevir varav fyra av dessa är familjegrupper. Jag gillar vargar, tycker att det skulle vara fantastiskt att få se dem "live", men när man vet hur viktig älgföda är för vargens överlevnad så innebär denna ganska täta anhopning av vargar också en stark påverkan på älgtillgången.
Förhoppningarna inför årets älgjakt, var som vanligt stora, men realistiskt så var chanserna små att vi skulle kunna fälla en älg i år. Faktum är att under det senaste deceniet har vi inte lyckats fälla en enda älg på våra marker, vilket säger en del om tillgången. Men visst, det är betydlgit svårare att nu också få se dem pga trånga pass och det är också en del av sanningen.
Förutsättningarna var trots allt hyffsat goda. Det hade regnat rejält på kvällen innan och under natten, det var mycket blött ute, vilket dämpar ljudet, och det var både disigt och molnigt. Det skulle med andra ord fungera bra att kunna smyga ut tyst till passet, och det var dessutom het vindstilla. Redan innan vi gick ut så fick vi se en ko med kalv, tyvärr så var det också allt vi fick se. Det är som om de vet att hålla sig under dessa dagar.
Men även om jag inte fick besök av några älgar under dessa tre jaktdagar, så är skogen ändå full av möten med andra djur och inte minst fåglar. Dagligen besöktes jag av några av mina favoritfåglar - Kungsfågeln. En underbar liten (Sveriges minsta) fågel, beigebrun med en gul fläck på hjässan med inslag av lite rött som ger i från sig mycket ljusa läten, under tiden som de kryssar fram mellan tallar och granar. De kommer alltid i små flockar om 8-15 st och låtar så glatt, som om de var glada att vi åter kunde träffas. Dessa fåglar, som endast väger 9-12 gram, skapar en härlig inramning till mina jaktdagar.
Dessutom fick jag träffa talgoxar, blåmesar, talltita, korpar, spillkråkor, större hackspettar och en ny bekantskap - snösparv. En vacker fågel som med sin till stora delar vita dräkt, tydligt skilde sig från mängden, men som också syntes väl mot bakgrunden när den kom inom reltivt nära håll.
Vid flera tillfällen hade jag också besök av ekorrar som tydligt visade sitt ogillande att jag inkräktade på deras område. Ett tydligt tjattrade som givetvis också avslöjade att det var något som störde dem.
Om måndagen var molnig med flera plussgrader, så var tisdag och onsdag dagar som var riktigt kalla på morgonen, med ordentlig markfrost, men som sedan övergick till underbara soldagar. Det är en härlig känsla att få sitta i skogen och se solen sakta höja sig över trädtopparna, och till slutnår solstrålarna fram till där man sitter. Omgående känner man att strålarna värmer upp den då, ganska utkylda kroppen. Att sedan sakta skruva av locket på sin termos och hälla upp varmt kaffe är för mig livskvalitet.
Så även om älgjakten inte gick så som vi önskat det, så var dessa dagar innehållsrika i alla fall, och det var även dagar av rekreation och vila.
Här följer några bilder jag tog vid årets älgjakt.
Lev väl!
/ Sven-Ove
En fin hackspett (modell större) satt och trummade på elstolpen utanför huset
Första jaktdagen bjöd på "rätt" väder, dvs disigt med tunga moln.
Andra jaktdagen däremot flödade av sol, men med rejält kall morgon
allt medan aspdungen brann av vackra färger.
En avslappnad herr Gunnarsson som befinner sig på ett av våra pass. Avkoppling i kubik.
Ett torp nu även välkänt i kvällspressen!
Plötsligt så är vår stuga, vår gamla gård välkänd i kvällspressen.
När vi under onsdagkvällen satt och läste aftonbladets nätupplaga, fick vi plötsligt stora ögon.
Under rubriken "Så mycket får du betala i fastighetsskatt", fanns även en bild på ett gammalt rött trähus, och det var något bekant med huset. Mycket riktigt, aftonbladet hade lagt ut en bild på just vårt hus - Berggrenstorp - som illustrativ bild i samband med artikeln om fastighetsskatt. Lite konstigt dock att man var tvungen att bli sk "plus"-medlem för att kunna läsa hela artikeln.
Men trots allt, där var huset, synligt för vem som helst och varför inte. Den ligger vackert mitt inne i de stora skogarna i bergslagen, med en härlig utsikt och charmen är påtaglig. Vi kan förstå varför någon förbipasserande fotograf har funnit detta hus tilltalande att de ville föreviga det med en bild. Vi säger tack o bock!
Ni finner artikeln på följande länk.
http://www.aftonbladet.se/nyheter/article13731994.ab?teaser=true
Kapellet - Ett projekt värt en egen blogg!
Jo, jag vet, jag är i mångt och mycket en projekt människa. Och som sådan har jag dragit igång ännu ett projekt i Bäckegruvan. Vi har nu påbörjat renoveringen av vårt gamla kapell.
Kapellet i Bäckegruvan har tillhört Ramsbergs Baptistförsamling, som senare gick upp i Lindesbergs Baptistkyrka. Kapllet byggdes redan 1914 och församlingens ordförande och starke man var vid den tidpunkten min pappas morfar Gustav Berggren. Ramsbergs Baptistförsmling startades redan på 1880-talet och med tiden kom kapellet att bli en viktig knutpunkt för folket i dessa byggder. Men efter att församlingens sista möte hölls i slutet av 70-talet, har kappelet fört en tynande tillvarao. Visst har den under några år fungerat som sommarstuga åt en familj, men inte mycket mer. Sedan vår familj fick möjlighet att ta den i sin omvårdnad, har vi själva använt lägenheten som extrastuga när vi har varit samlade flera familjer. Med tre bröder Gunnarsson och 11 barnbarn blev dessa extra utrymmen en bra lösning för att alla skulle få rum. Eller som vid pappas 70-års firande, då vi hade möjlighet att ha kapellet som till vårt förfogande då släkt och vänner var med. Men som flera av er säkert har läst i min blogg, har vi de senaste tre åren haft friluftsgudstjänst utanför kapellet, och avslutad mötet med bl a kaffe och bildvisning i kapellet. Så visst används kapellet även nu förtiden. Och det vill vi fortsätta med.
Men som ni alla vet så behöver man ständigt underhålla hus, även om det enbart är som sommarstuga. Med jämna mellanrum målade vi om kapellet och fixade taket med mera, men det var inte tillräckligt. Det är nödvändigt att man ständigt underhåller, och framför allt att man ofta använder det.
Dessvärre har södersidan genom åren blivit hårt ansatt av både regn, vind och sol. Det har inneburit att delar av syllen blirivt förstörd, samtidigt som den liggande bergslagspanelen torkat ut och väggen har därför blivit mycket dåligt. Vi tog därför beslutet att påbörja renoveringen av vårt "kära gamla kapell". I samarbete med länsstyrelsen i Örebro, genomför vi nu under hösten byte av syll och panel, och till vår hjälp kommer vi också använda en lokal snickare som med stor yrkesskicklighet och kunskap vet hur man renoverar gamla hus, vilket betyder mycket för detta projekt.
Projektet kommer att genomföras i tre steg:
1. Byte av syll på söderväggen. Det innebär att vi byter stora delar av syllen som är på kapell lokalens södra vägg.
2. Byte av syll på lägenheten. Även denna del måste bytas, och faktum är att den genom åren har blivit så dålig att trapphuset till lägenheten till och med har sjunkt flera centimeter. Innan vi därför kan lägga dit ny syll, måste vi höja trapphuset med hjälp av domkraft för att få det i rätt läge (eller så nära som möjligt).
3. Byte av panel. Denna del är omfattande och innebär att den gamla bergslagspanelen på södersidan av kapelldelen samt lägenheten (trapphuset) ska bytas mot ny, dessutom byter vi panelen på större delen av de väggar som vätter mot öster. Innan vi kan sätta dit ny panel måste vi ta bort den gamla, och förhoppningsvis kan vi behålla mycket av den gamla isoleringen, vilket förutsätter att tjärpappen inte blir skadad när vi tar bortpanelen.
Innan vi kan gå igång var det viktigt att veta hur det såg ut. Vi tog därför bort nedersta två till tre plankerna och undersökte syllen samt hur väggen bakom panelen såg ut. Dessutom insåg vi att den gjutna trappan till trapphuset (lägenheten) var en av orsakerna till att syllen på trapphuset i stort sett helt var borta. Därför tog vi beslutet att helt knacka bort trappan, för att senare ersätta den med en trappa helt i trä, som det från början var.
Vidare behövde vi sätta upp två olika byggställningar, och även skydda den ena med presenning, så att både arbetare och vägg är skyddad från regn.
Här följer nu ett antal bilder som tydligt visar vad vi har gjort. Ni kommer att få följa detta projekt med ny information och nya bilder efter varje gång som vi varit uppe.
Ha det bra alla!
/ Sven-Ove
Allt är nu klart för att börja byta syll och panel. Känns otroligt bra.
En tung, gjuten trappa som vi fick bort tack vare den välsignade traktorn - BM Volvo 350.
Ola tittar in i källaren som ligger under trapphuset