berggrenstorp

Trots ett avstånd på närmare 30 mil mellan Eksjö och Bäckegruvan, där Berggrenstorp ligger, så känns det helt naturligt att åka dit. Sällan har jag upplevt det jobbigt eller drygt när jag sitter i bilen för att ta mig upp genom Sveriges avlånga land.

Bäckegruvan känns som hemma, och trots att skolan sedan lång tid lagts ner, och många små torp och gårdar lagts för fäfot, så är byn ändå i högsta grad levande. Självklart tack vare de som valt att bosätta sig där, men också pga alla de som liksom jag uppskattar området, naturen och lugnet.
Här får både kropp och själ energi. Lugnet är framför allt för själen, medan kroppen får sitt lystmäte med allt som måste (bör) göras så att gårdar och torp fortsätter leva. Det snickars, målas och donas överallt. Hammarslagen ekar över skogen och blir till en skön symfoni tillsammans med ljudet av traktorer, hundskall och en och annan motorsåg. I synnerhet under den ljusa sommarperioden.

Detta blir tydligt under första helgen i augusti varje år. Då har vi den årligen återkommande årsmötet för vägsammfälligheten, som under de senaste åren har hållit till i ett partytällt, modell större hos Lasse och Charlotte i Skräddartorpet. Lasse är föreningens ordförande och tillsammans med styrelsen gör de ett fantastiskt jobb, och ser till att vägen från Gammelbo är i mycket gott skick.
Föreningens årsmöte, som genomförs första lördagen i augusti varje år, har de senaste åren haft en tradition att avslutas med en trevlig byfest. Det kommer folk från så gott som alla torp och gårdar som berörs av vägen. Stämningen är glad, lättsam och generös och jag är övertygad om att detta också bidrar till den goda känsla som man har för denna byggd.

Nytt för i år var också att föreningen startat BÄCKEGRUVANS DRAMATISKA INSTITUT. Vi fick njuta av teater som framfördes med bravur av två av föreningens medlemmar. Ett litet folklustspel från tidigt 1900-tal, med tidstypisk klädsel.

Helgens upplevelse var inte slut med denna fest. Som jag tidigare nämnt, har vi haft glädjen att sedan 2009 genomföra friluftsgudstjänst första söndagen i augusti. Det är Lindesberg-Ramsbergs pastorat tillsammans med Kristinakyrkan i Lindesberg som ansvarar för mötet, och liksom tidigare år leddes mötet av Ingemar Petterson, präst och Eric Söderlund f d pastor i Örebromissionen. Två riktiga personligheter som på ett härligt sätt har förmågan att få fram tydliga och raka budskap, som alla kan ta till sig.
Men i år fick vi dessvärre inte njuta av att sitta ute i den sköna naturen. Det fina vädret som dagarna innan förgyllt vår tillvaro bytte skepnad, och under hela söndagen var det tunga, mörka moln som släppte ner ett intensivt regn.
Därför fick vi vara inomhus, och för första gången sedan slutet av 70-talet genomfördes åter igen en gudstjänst i Betania-kapellet i Bäckegruvan. Fantastiskt kul och inspirerande.

Lokalen var fullsatt och åter igen sjöngs det psalmer, som ackompanjerades förtjänstfullt av Ulrika Bernövall på en gammal resväskeorgel. Måste upplevas. Så har ni vägarna förbi Bäckegruvan första söndagen i augusti nästa år, varmt välkomna.

Här följer lite bilder som visar både mötet från vägsamfälligheten och gudstjänsten dagen efter i kapellet.

Lev väl och Gud välsigne er alla!

/ Sven-Ove



Årsmötet är just avslutat och publiken tittar förtjust på teaterstycket som framfördes av Bäckegruvans dramatiska institut.



Folklustspelet framfördes förtjänstfullt av Charlotte och Karl-Erik.
 


Folk kom från när och fjärran till gudstjänsten och bilarna stod tätt parkerade.



Gudstjänsten leddes av, den numera, pensionerade prästen Ingemar Petterson, som dessutom är tremänning (syssling)  med vår far.



Uppskattad predikan hölls av Eric Söderlund, fd pastor i Örebromissionen.



Som synes, var lokalen välbesökt, och uppskattningsvis var det mellan 50-60 personer som trängde ihop sig i det lilla kapellet.