Att vänta in våren
Ibland när det är mörkt och kallt, och våren känns långt borta, är det bra att kunna drömma sig bort, framför allt på det som man blir glad utav. Då händer det att jag tar fram bilder från gården Berggrenstorp - vårt smultronställe i norra berslagen.
Tyvärr har vi inte många bilder från vår barndom, som är digitalt nedladdade, men de jag har går tillbaka till 90-talet. Det är intressant att se hur vi kunnat utveckla gården det senaste deceniet, både när det gäller själva huset, men också fastigheten i sig.
Det är också en härlig känsla när man får möjlighet att följa en skogs utveckling, allt från tiden när man börjar planera en avverkning fram till dess att man gör en sista gallring. Ny skog ska planteras och anläggas och ungskogar röjas. Det är mycket jobb men fantastiskt härligt att se hur den utvecklas och trivs. Man försöker anpassa skötsel och återbeskogning till det som marken är bäst anpassade för. I vår skog har vi en tydliga avgränsningar. Norra tredjedelen domineras av tallskog. En ganska stenig åsrygg löper i nord-sydlig rikttning och där trivs tallen bäst. Efter avverkningar finns en naturligt självsådd ungskog i åldern 20-40 år, tillsammans med en ca 60-70 årigt tallskogsområde med inslag av gran. I detta område har vi fem gruvhål, varav den största har ett djup på hela 85 meter. Söder om detta tallområde finns ett låglänt, fuktigt område som exploderar av olika lövträd, gran, tall och buskar, främst hallon. Här har vi påbörjat ett röjningsarbete som vi räknar med är klar under året. En fantastisk tillväxt, men dessvärre så uppskattas den också av både rådjur och älg. Och så fortsätter det, flera tydliga ormåden som dominseras av olika trädslag men också en underbart vacker slåtteräng och beteshage som vätter mot söder. Nedan ser ni ytterligare bild från denna äng.
Minnen från olika händelser och år blir plötsligt mycket tydliga när man tar fram de gamla bilderna och vad vore våra liv utan möjlighet att minnas tillbaka.
Strax efter att vår far dog, var både jag och Ola med våra familjer uppe på gården och frågorna var många hur vi skulle göra med gården. Jag såg ut över ladugårdsplanen, som vid denna tidpunkt var beväxt med högt gräs och utmed den lilla bäcken hade det växt upp en hel del granar. Mitt bland dessa granar låg, knappt synlig, en gammal stensatt och handgrävt brunn. Denna brukades under flera hundra år för att ge djuren vatten. Men vid detta tillfällen sprang barnen in och ut bland granarna, helt ovetandes om att brunnen låg där, som vid denna tidpunkt hade ett lock av trä, som var i mycket dåligt skick. Jag beslutade då att se till att denna brunn inte skulle orsaka någon olycka för varken barn eller vuxna.
Jag tog fram motorsågen och tog ned alla träd, vilket blev en hel del. Flera träd hade nått ansenlig höjd på ett 20-tal meter. När detta arbete var klart röjde jag upp runt brunnen och tog bort det gamla, nu ruttnade locket.
Brunnen var ca 1,5 x 1,5 m och grävd för hand för många, många år sedan. Jag mätte upp djupet, men käppen räckte inte till. Den försvann ner i den nu dyförsedda botten. Från Eksjö hade jag tagit med mig en dräneringspump och den kom genast till använding. När vattnet var borta, var det bara till att med stegens hjälp gå ner med spade och hink för att gräva bort all dy som låg på botten. Det tog flera timmar, och det var mycket slitsamt att gräva bort mellan 70-80 cm dy, som genom årtionden följt med vattnet i marken, genom stenväggarna och lagt sig på botten.
När dyn var bortgrävd fyllde jag botten med kraftig singel, och sedan lade jag ner flera cementringar i 100 cm bredd så att den kom ca 10 cm över marknivån. Därefter fyllde vi upp ytan mellan den gamla stenmuren och de nya cementringarna. En lång dag var till ända och brunnen var nu klar. Vattnet strömmade in och brunnen fungerar nu perfekt. Det känns riktigt bra att ha den gamla brunnen kvar samtidigt som den fungerar som de nya brunnarna. Dessutom håller vi efter denna ladugårdsbacke med gräsklippare, och röjer utmed bäcken kontinuerligt.
Här följer lite bilder från ladugårdsgacken, samtliga tagna under 2000-talet.
Jag vill önska er alla en god fortsättning på det nya året.
God bless you!
Sven-Ove
Först röjde jag upp runta brunnen och utmed bäcken, som syns strax bakom brunnen.
Därefter fick jag pumpa upp vattnet för att därefter gräva bort all gammal bottenlera.
Till sist lade vi i cementringar och fyllde ut med singel mellan ringarna och stenväggarna.
Här har vi slått ladugårdsbacken och kör bort allt hö med glada och nöjda barn, med mysfarbror Ola.
Samuel njuter tillsammans med kompisar från granngården.
Och så här ser ladugårdsbacken ut en vacker höstdag, när solen slår mot skogsridån.
Vackert att beskåda när det också är röjt intill bäcken, som ger en öppen och
välkomnande bild när man kommer till gården.
En skön höstdag när luften är kall och hög, och aspdungen i slåtterängen lyser med sitt guldgula bladverk.
Tyvärr har vi inte många bilder från vår barndom, som är digitalt nedladdade, men de jag har går tillbaka till 90-talet. Det är intressant att se hur vi kunnat utveckla gården det senaste deceniet, både när det gäller själva huset, men också fastigheten i sig.
Det är också en härlig känsla när man får möjlighet att följa en skogs utveckling, allt från tiden när man börjar planera en avverkning fram till dess att man gör en sista gallring. Ny skog ska planteras och anläggas och ungskogar röjas. Det är mycket jobb men fantastiskt härligt att se hur den utvecklas och trivs. Man försöker anpassa skötsel och återbeskogning till det som marken är bäst anpassade för. I vår skog har vi en tydliga avgränsningar. Norra tredjedelen domineras av tallskog. En ganska stenig åsrygg löper i nord-sydlig rikttning och där trivs tallen bäst. Efter avverkningar finns en naturligt självsådd ungskog i åldern 20-40 år, tillsammans med en ca 60-70 årigt tallskogsområde med inslag av gran. I detta område har vi fem gruvhål, varav den största har ett djup på hela 85 meter. Söder om detta tallområde finns ett låglänt, fuktigt område som exploderar av olika lövträd, gran, tall och buskar, främst hallon. Här har vi påbörjat ett röjningsarbete som vi räknar med är klar under året. En fantastisk tillväxt, men dessvärre så uppskattas den också av både rådjur och älg. Och så fortsätter det, flera tydliga ormåden som dominseras av olika trädslag men också en underbart vacker slåtteräng och beteshage som vätter mot söder. Nedan ser ni ytterligare bild från denna äng.
Minnen från olika händelser och år blir plötsligt mycket tydliga när man tar fram de gamla bilderna och vad vore våra liv utan möjlighet att minnas tillbaka.
Strax efter att vår far dog, var både jag och Ola med våra familjer uppe på gården och frågorna var många hur vi skulle göra med gården. Jag såg ut över ladugårdsplanen, som vid denna tidpunkt var beväxt med högt gräs och utmed den lilla bäcken hade det växt upp en hel del granar. Mitt bland dessa granar låg, knappt synlig, en gammal stensatt och handgrävt brunn. Denna brukades under flera hundra år för att ge djuren vatten. Men vid detta tillfällen sprang barnen in och ut bland granarna, helt ovetandes om att brunnen låg där, som vid denna tidpunkt hade ett lock av trä, som var i mycket dåligt skick. Jag beslutade då att se till att denna brunn inte skulle orsaka någon olycka för varken barn eller vuxna.
Jag tog fram motorsågen och tog ned alla träd, vilket blev en hel del. Flera träd hade nått ansenlig höjd på ett 20-tal meter. När detta arbete var klart röjde jag upp runt brunnen och tog bort det gamla, nu ruttnade locket.
Brunnen var ca 1,5 x 1,5 m och grävd för hand för många, många år sedan. Jag mätte upp djupet, men käppen räckte inte till. Den försvann ner i den nu dyförsedda botten. Från Eksjö hade jag tagit med mig en dräneringspump och den kom genast till använding. När vattnet var borta, var det bara till att med stegens hjälp gå ner med spade och hink för att gräva bort all dy som låg på botten. Det tog flera timmar, och det var mycket slitsamt att gräva bort mellan 70-80 cm dy, som genom årtionden följt med vattnet i marken, genom stenväggarna och lagt sig på botten.
När dyn var bortgrävd fyllde jag botten med kraftig singel, och sedan lade jag ner flera cementringar i 100 cm bredd så att den kom ca 10 cm över marknivån. Därefter fyllde vi upp ytan mellan den gamla stenmuren och de nya cementringarna. En lång dag var till ända och brunnen var nu klar. Vattnet strömmade in och brunnen fungerar nu perfekt. Det känns riktigt bra att ha den gamla brunnen kvar samtidigt som den fungerar som de nya brunnarna. Dessutom håller vi efter denna ladugårdsbacke med gräsklippare, och röjer utmed bäcken kontinuerligt.
Här följer lite bilder från ladugårdsgacken, samtliga tagna under 2000-talet.
Jag vill önska er alla en god fortsättning på det nya året.
God bless you!
Sven-Ove
Först röjde jag upp runta brunnen och utmed bäcken, som syns strax bakom brunnen.
Därefter fick jag pumpa upp vattnet för att därefter gräva bort all gammal bottenlera.
Till sist lade vi i cementringar och fyllde ut med singel mellan ringarna och stenväggarna.
Här har vi slått ladugårdsbacken och kör bort allt hö med glada och nöjda barn, med mysfarbror Ola.
Samuel njuter tillsammans med kompisar från granngården.
Och så här ser ladugårdsbacken ut en vacker höstdag, när solen slår mot skogsridån.
Vackert att beskåda när det också är röjt intill bäcken, som ger en öppen och
välkomnande bild när man kommer till gården.
En skön höstdag när luften är kall och hög, och aspdungen i slåtterängen lyser med sitt guldgula bladverk.
Kommentarer
Trackback
