berggrenstorp

Det är konstigt med minnen, ofta förtränger man det som är tråkigt och lyfter fram det som varit spännande, utmanande och roligt.

Så minns jag även våra resor (oftast sommartid) till Bäckegruvan och vår gård Berggrenstorp.
Eftersom en gård inte sköter sig själv, var det inte sällan som vi fick, eller snarare var tvungna, hjälpa till med diverse uppgifter utomhus. Men när man nu tittar tillbaka i backspegeln så är man tacksam till allt detta, det har lärt mig mycket, inte minst att man är kapabel att klara av mycket själv.
Tre bröder Gunnarsson hade ju också förtvivlat svårt att sitta still, möjligtvis om det var något spel (Fia med knuff, Monopol, Yatsy eller favoriten korong) så fick våra kroppar vila. Så visst fungerade "barn"arbetet som en ventil, mycket av överskott energin fick vi ut genom att hjälpa till med olika saker.

Men det är kanske inte så konstigt att vi fick hjälpa till, det har man alltid fått göra på gården. Under flera tiotals år drevs gården dessutom av fyra systrar, varav min farmor var en av dessa systrar. Här nedan ser ni en bild av syskonen, tillsammans med bl a vår pappa.




När vi inte hjälpte till med rödfärgning av hus, lada och ladugård, eller buskröjning och gräsklippning, så handlade allt om att hitta på olika saker. Det var ju å andra sidan inga problem eftersom den äldste av bröderna (Ola) ofta hade fler idéer än vad det finns ord i svenska akademins ordbok. Men visst, idrott var det som dominerade. Fotbollsplan blev en självklarhet, och tur var väl att det inte var så många flera barn som var i byn under sommaren eftersom planen var liten. Matcherna blev oftast en mot en, eller så gällde det skott mot mål.
Men skogen var ju alltid en spännande plats att vara i. Kojor och vindskydd byggdes varje sommar och självklart skulle man ligga i dessa någon eller några nätter. Men när man är liten så kan skogen bli en väl spännande plats när skymningen faller på. Som tur var är sommarnätterna korta och tidigt på morgonen smög man alltid i väg på upptäcktsrundor i hopp om att stöta på skogens konung - älgen. En av dess morgnar fick vi istället snabbt ändra inställning, när vi råkade komma emellan en tjäderhöna och hennes kycklingar. Är man åtta år så blir dessa fåglar gigantiska, dessutom så var hon mycket aggresiv. Det blev till att skydd under ett omkull fallet träd, medan Ola stod gömd bakom ett annat, skyddandes sig med en stor gren, och med en viss munterhet såg hur jag med skräck gömde mig under trädstammen.



Så här ser det ut när vår dotter Julia hjälper till.


Roligt var det också att hälsa på i granngården Nytorp, där Rut och Allan bodde och där Hasse hade sina travhästar. Ofta kom han förbi med häst och vagn, på en av sina många träningsrundor. På vägen upp till dem, passerade vi den gamla skolan, som för ett halvt sekel sedan brann ner. Men det gamla uthuset var kvar, men den upplevdes lite otäck, så vi sprang snabbt förbi.
Skolan är också en intressant plats, som så mycket annat i byn när man börjar att gräva i dess historia.
Det finns en härlig berättelse om en liten flicka som jag får berätta om senare.



Här är en bild på det som finns kvar av skolan, eller rättare sagt uthuset som hörde till skolan.


När vi sedan blev större, räckte ofta inte gården till för oss, vi behövde springa av oss på längre sträckor. Sjön Glien som ligger ca fem kilomter från gården, blev en ofta besökt plats. Vi snörade på oss löparskorna och sprang med hög fart hela vägen till badplatsen, med en underbar långgrund strand. Härligt att svalka sig efter ett tufft löparpass. Men vi sprang även till Riddarhyttan, som ligger åtta kilometer åt andra hållet. Där finns en riktigt fin camping - Liens Camping, och badplatsen hade både bryggor och hopptorn. Och där utvecklade vi våra galna dykarfärdigheter.



Så här vackert avtecknade sig sjön Glien i slutet av 40-talet, men det fantastiska är att mycket av den odlade marken är fortfarande öppen och sjön med omgivning är lika härlig idag.

Det var allt för idag, men håll utkik. Det finns mycket, mycket mer att skriva om.

Tack för idag / Sven-Ove